Varför inte köpa en svenskfödd häst?

Frågan skuttar runt i mitt huvud hela tiden. Den senaste veckan har jag hört om fem stycken helt oberoende av varandra som köpt häst. Har de köpt en svenskfödd? Nej!
Däremot har utländska ryttare varit och shoppat svenskfödda hästar. Där har statusuppdateringarna från stolta uppfödare/ ägare/ utbildare/ förmedlare duggat tätt på FB.
Vad är det dom gör att svenskfödda hästar inte passar den svenska medelryttaren? Är hästarna för bra/ dåliga/ dyra/ vanliga/ outbildade/ fel marknadsförda?

Annonser

På väg hem

Sitter på Arlanda och försöker smälta, sammanfatta och koka ned mina intryck av dagarna på Flyinge. Inte så enkelt men kommer fram till följande:
– Alla som lyckats kvalificera sig är vinnare. Deras ston har blivit dräktiga lyckats föda fram ett friskt föl som kunnat tränas till att nå den nivå som kvalgränserna föreskriver. Vad som sedan händer under de minuter själva prestationen på banan utförs och om bommarna eller domarna står en bi är en fis i rymden om man jämför med alla timmar, dagar och år som föregått framträdandet. Ibland räcker det med att en lus ställer till det som det gjorde för en av deltagarna i femårsdressyren. Sedan må de småfeta medelålders experterna på läktarna tycka vad de vill:-)

Omöjlig ekvation?

Hur bra måste en häst vara för att någon ska vara villig att betala vad det kostar att producera den? I bland så känns det som om man försöker göra en ”tulipanaros”. Föregående helg var det kriterieauktion. Ett mycket stort antal ettåriga travhästar skulle hotta nya ägare. Men frågan var till vilket pris. En som inte sålde till vilket pris dom helst var en bekant till mig som ropade sina hästar åter. Jag förstår hen. Bara levande fölavgiften på hingsten var 60 000:-. Två av hästarna ropades tillbaka för lägre summor. Till levande fölavgiften ska läggas pengarna som stoet kostat under dräktigheten och den tid som fölet gått vid hennes sida. Därefter tillkommer kostnaden för det året fölet tillbringat i lösdrift. på bete samt preparering inför auktionen. Ettåringen har vid det laget kostat uppfödaren minst 150 000:-
Hur ska vi kunna göra världens bästa hästar utan att få betalt därefter?

”Jag är inte bara hopphäst, jag är mamma också”

Bryter bloggtorkan bara för att ännu en gång konstatera att framgångsrik avel inte är en tillfällighet!

the Horse World of Carro

Tävlingarna i Falsterbo fick klara sig utan mig och det verkar de ha gjort alldeles utmärkt. I synnerhet idag när Alexander Zetterman och Cafino hoppade sig till seger i Grand Prix och förhoppningsvis även en biljett till VM.

En annan som förhoppningsvis har hoppat sig till en biljett till VM, men för unghästar, är Care for Love, som kom tvåa i sexårsklassen. Buden lär ju hagla för den här härlige lille hästen som blev bästa hopphäst när han gick finalen i avelschampionatet som 3-åring.

En annan häst som har hoppat duktigt idag och varit placerad är Care for Loves mamma, Easy Love, även känd som Musens hagkompis Isa. Där kan man se att det lönar sig att avla på kvalitet. (Care for Love är efter Cardento, som ju har vunnit en eller annan hopptävling i sina dagar.) Isa debuterade 1,40 förra året och är stadigt placerad i 1,30. Och så är…

View original post 100 fler ord

Goda grannar

En viktig sak som hästuppfödare är att ha goda grannar. Sådana som man kan få både hjälp av, ge hjälp och inspireras av. Det har jag!

I grannbyn bor Pernilla som föder upp galopphästar och inte vilka som helst heller utan de tillhör eliten i Skandinavium. Denna artikel publicerades nyligen i Danmark. Förra året var det snubblande nära att Pernillas uppfödningar sprang hem över en miljon i prispengar. I år är jag säker på att de spränger miljon gränsen. Pernilla har satsat på att köpa in riktigt bra ston och jobbar stenhårt för att hästarna ska visas i toppskick på auktionen som ettåringar. Jag kan dessutom alltid ringa henne om det blir problem vid fölningar.